Publikationer

Publikationer

Ansvar

Skydd och vård

Det ekologiska nätverket av skyddsområden utvidgas i mångbruksskogarna

De naturskyddsområden som är belägna på statens mark- och vattenområden bildar ett landstäckande ekologiskt nätverk vars areal till största delen bevaras i ett så naturligt tillstånd som möjligt. Av statens mark- och vattenområden är 3 744 000 hektar, dvs. nästan 30 procent, naturskyddsområden som skyddats i lag, ödemarksområden eller områdesreserveringar i olika naturskyddsprogram.

Detta nätverk utvidgas i mångbruksskogarna. De ur ett ekologiskt perspektiv viktigaste naturobjekten, såsom urskogar, kulturmiljöer, frodiga myrmarker och områden nära mindre vattendrag, utesluts från skogsbruket och behandlas varsamt. År 2016 utgjorde dessa objekt i mångbruksskogarna över 211 000 hektar, dvs. 5,9 procent av arealen.

För tryggandet av den biologiska mångfalden omfattade mångbruksskogarna dessutom objekt på sammanlagt 348 000 hektar, där skogen behandlas i begränsad omfattning till exempel genom plockhuggning, eller som faller helt utanför skogsbehandlingen antingen för att trygga renhushållningen, förutsättningarna för samekulturen eller rekreationsbruket.

År 2016 fanns det i mångbruksskogarna således över 560 000 hektar av områden som är delvis eller helt utanför skogsbruksverksamheten. Det är över 16 procent av mångbruksskogarna stotala areal.

Sammanhängande skyddsområden hjälper arterna

Mångfaldsobjekten i mångbruksskogarna ansluter sig alltså smidigt till naturskyddsområdena och ökar på det sättet avsevärt omfattningen av den skyddade arealen. Över hälften av objekten i mångbruksskogarna är belägna på friska moar eller i ännu frodigare vegetationsklasser, vilka återigen är de sämst företrädda vegetationsklasserna i skyddsområdena.

Konnektiviteten i det ekologiska nätverket beskriver områdets tillgänglighet ur artens synvinkel. Ju närmare det finns en plätt av en livsmiljö som är lämplig för arten, desto sannolikare är det att arten lyckas sprida sig till det nya området. Intilliggande plättar i terrängen som har en likadan livsmiljö stöder fortlevnaden för varandras artbestånd och ger arterna delade resurser och en bättre konnektivitet inom området.

Enligt en konnektivitetsanalys som gjordes i Kajanaland fanns nästan 70 procent av objekten på skogsmark inom ett avstånd av 0,5 kilometer från närmaste skyddsområde. 96 procent fanns inom ett avstånd av 2 kilometer. För största delen av arterna kan 0,5 kilometer betraktas som ett tillräckligt avstånd för sammankopplingen av livsmiljöer.

I konnektivitetsanalysen användes fyra olika avstånd som kriterier: 200 m, 500 m, 2 000 m och 5 000 m. När plättarna av livsmiljöer utvidgade med nämnda avstånd överlappar varandra, tolkas det som att de är sammankopplade.

Kartta1

Kartta2 

Vårdåtgärderna hjälpte hotade arter

Forststyrelsens experter på naturvård har hand om Finlands mest värdefulla natur- och kulturobjekt. Långsiktigt skyddsarbete har förbättrat kvaliteten på nätverket av skyddsområden, gjort att nätverket fungerar smidigare och bromsat upp utarmningen av mångfalden. Naturvård och återställningsåtgärder har skapat livsmiljöer för hotade arter och främjat bevarandet av arter. Naturvårdsprojekt har genomförts tillsammans med många samarbetspartner, bland annat med EU-finansiering.

I projektet Naturvård-LIFE, som slutfördes år 2016, vårdades 64 lundar, lövskogar, ängar och gärden som har ett värdefullt artbestånd – vårt lands mest artrika och starkast hotade naturtyper som är i fara utan vårdåtgärder. Projektet underlättade situationen till exempel för de hotade arterna mnemosynefjäril och cinnoberbagge. Genom att hjälpa dessa så kallade paraplyarter kan man även skydda många andra sällsynta arter och deras habitat.

Det långsiktiga arbetet med att skydda den hotade vitryggiga hackspetten har sakta men säkert börjat ge resultat och beståndet har nu börjat växa. Att tusentals individer massinvandrade österifrån var också en stor vitamininjektion för beståndsutvecklingen. I de inventeringar som WWF Finlands och BirdLife Finlands medlemsföreningar gjorde år 2016 påträffades ett rekordartat antal: över 250 observationer som gav hänvisning om parrevir, varav 140 häckningar bekräftades. Antalet revir ökade med nästan 70 jämfört med året innan, och rekordet i antalet observerade bon från år 2014 (125) överskreds klart.

Däremot var häckningsresultatet bland kungsörnarna år 2016 sämre än genomsnittet. Vid boinventeringen dokumenterades ca 360 bebodda revir. I Finland känner man till 529 kungsörnsrevir och av dessa har ca 450 varit bebodda under de senaste 5 åren. Bristen på föda var den största orsaken till det svaga häckningsresultatet, men dåliga väderförhållanden kan också ha bidragit.

I slutet av året startades ett omfattande projekt för att vårda vildrensstammen. Projektet pågår i sju år och syftar bland annat till att återställa vildrenarna, som är en ursprungsart i familjen hjortdjur, i deras ursprungliga utbredningsregioner i Birkaland och Södra Österbotten. Hela stammen i världen, ca 4 400 individer, lever endast i ryska delar av Karelen. Projektet EU-LIFE genomförs av Forststyrelsens Jakt- och fisketjänster i samarbete med nio projektpartner.

Fall:
› Resultaten från den regionalekologiska planeringen kan nu läsas på webben

Läs mer:
› Skyddet av arter och naturtyper på Forststyrelsen

Foto: Jari Salonen